Storleken har betydelse ...
Som tidningsbud stöter man på en hel del olika postlådor, så jag tänkte här rangordna de varierande modellerna efter deras funktionalitet.
1. Plastlådan: Den överlägsna segraren som egentligen aldrig ställer till besvär. Lätt lock som är förhållandevis ljudlöst och en volym som oftast är väl tilltagen. Har i mina ögon inga brister och ju större, desto bättre.
2. Plåtlådan: Den vanligaste modellen som förekommer i flera olika storlekar. För det mesta fungerar de bra, men de kan ibland vara lite trånga vilket, tillsammans med det lite tyngre locket, gör att halva tidningen fastnar utanför. Kan även ha vassa kanter som sliter sönder tidningen (eller tidningsbudets fingrar).
3. Trälådan: Dessa lådor har oftast något trevligt motiv påmålat som förhöjer trivselstämningen, vilket är ett plus. Nackdelen är att de oftast blir väldigt skrymmande storleksmässigt. Vissa ser ut som de krävde bygglov innan de sattes ihop. De har också narar i locket som gör att utrymmet inuti ofta är betydligt mindre än utsidan lovar, vilket medför försvårad istoppning.
4. Den amerikanska postlådan: Denna är tack och lov ganska ovanlig i den svenska floran. Locket som öppnas utåt kräver mer av budet, och rörkonstruktionen gör att man måste stanna till vid varje låda i stället för att smidigt glida förbi samtidigt som man släpper ner tidningen.
5. Säkerhetslådan: Allt vanligare åbäke som visserligen är stora, men inkastet tillåter knappt mer än ett dubbelvikt A4-ark. Locket öppnas även här på ett sätt som gör att man skulle behöva tre armar för att effektivt kunna genomföra avlämningen. Är er post verkligen så stöldbegärlig?
6. Trälådan med tak: Den mest korkade konstruktion som finns. Detta tak gör det inte bara svårt att närma sig lådan - det är näst intill omöjligt att öppna locket också. Det räcker tydligen inte med att ha en låda som skyddar posten mot väder och vind, utan av någon anledning byggs det till ett tak som skyddar lådan. Det är ungefär som att spänna upp ett tält över huset så att taket inte ska bli blött ...
1. Plastlådan: Den överlägsna segraren som egentligen aldrig ställer till besvär. Lätt lock som är förhållandevis ljudlöst och en volym som oftast är väl tilltagen. Har i mina ögon inga brister och ju större, desto bättre.
2. Plåtlådan: Den vanligaste modellen som förekommer i flera olika storlekar. För det mesta fungerar de bra, men de kan ibland vara lite trånga vilket, tillsammans med det lite tyngre locket, gör att halva tidningen fastnar utanför. Kan även ha vassa kanter som sliter sönder tidningen (eller tidningsbudets fingrar).
3. Trälådan: Dessa lådor har oftast något trevligt motiv påmålat som förhöjer trivselstämningen, vilket är ett plus. Nackdelen är att de oftast blir väldigt skrymmande storleksmässigt. Vissa ser ut som de krävde bygglov innan de sattes ihop. De har också narar i locket som gör att utrymmet inuti ofta är betydligt mindre än utsidan lovar, vilket medför försvårad istoppning.
4. Den amerikanska postlådan: Denna är tack och lov ganska ovanlig i den svenska floran. Locket som öppnas utåt kräver mer av budet, och rörkonstruktionen gör att man måste stanna till vid varje låda i stället för att smidigt glida förbi samtidigt som man släpper ner tidningen.
5. Säkerhetslådan: Allt vanligare åbäke som visserligen är stora, men inkastet tillåter knappt mer än ett dubbelvikt A4-ark. Locket öppnas även här på ett sätt som gör att man skulle behöva tre armar för att effektivt kunna genomföra avlämningen. Är er post verkligen så stöldbegärlig?
6. Trälådan med tak: Den mest korkade konstruktion som finns. Detta tak gör det inte bara svårt att närma sig lådan - det är näst intill omöjligt att öppna locket också. Det räcker tydligen inte med att ha en låda som skyddar posten mot väder och vind, utan av någon anledning byggs det till ett tak som skyddar lådan. Det är ungefär som att spänna upp ett tält över huset så att taket inte ska bli blött ...
posted by Jexxon at 21:04
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home