Aj aj aj ...

I går morse väcktes jag inte av väckarklockan, utan av ambulanspersonal. Mitt blodsocker hade sjunkit till en sådan låg nivå att jag inte var kontaktbar och dessutom drabbad av kramper. Tjoho. Tack och lov kunde min far tillkalla ovan nämnda sjukvårdare som lyckades få liv i mig igen.

När dimman i mitt huvud skingrades upptäckte jag dock att jag drabbats av svåra smärtor i rygg, bröstkorg, axlar och vänster ben. Förmodligen beror detta på muskelvärk orsakad av mitt lilla krampanfall. Tjoho. Som tur är gör det bara ont när jag står, går, sträcker på mig, böjer mig, ligger ner, klär på mig och andas djupt. Det har också fått mig att gå med kutig rygg, så jag ser ut ungefär som ringaren i Notre Dame. Tjoho.

En ungefärlig bild av mitt allmäntillstånd.

Trots detta släpade jag mig ut i dag och röstade. Jag tyckte att det var lika bra att försöka jämna ut rösterna lite, eftersom i stort sett alla i min bekantskapskrets verkar rösta åt en annat håll än vad jag gör. Tjoho ...