Bond på nygamla äventyr ...

James Bond är tillbaka - men nu spelas han av Daniel Craig. Trots de ekonomiska framgångarna för de senaste filmerna har man riktat in sig på en nystart med en mer realistisk tolkning av superagenten. Inga fler osynliga bilar, alltså, tack och lov.

Casino Royale följer (ganska troget) den första boken om Bond, där denne får ta sig an skurken LeChiffre som tvättar pengar åt terrorister (filmvärldens nya ryssar). Bond får i uppdrag att spela skjortan av denne i poker för att på så sätt ruinera och tvinga honom att börja samarbeta i kampen mot terrorismen.

Naturligtvis är inte kortspel det mest spännande att bygga en actionfilm kring, så man har inte glömt att slänga in en del springande och skjutande också. Och i ungefär en timme fungerar det faktiskt okej. Craig visar inga tecken på nervositet och är övertygar i sin roll (om än en ganska annorlunda Bond mot vad man är van vid) och Mads Mikkelsen är bra i en alltför liten roll som LeChiffre. Eva Greens Bond-brud är dock helt misslyckad. Hon saknar den nödvändiga kemin med Craig och ser dessutom, i mitt tycke, för jävlig ut (hon liknar mest en nerknarkad anorektiker).

Man har även svårt att helt släppa de korkade överdrifterna från tidigare filmer, och vissa sekvenser under filmens andra hälft känns närmast parodiskt idiotiska. Handlingen är också onödigt invecklad (läs: slarvigt skriven), och jag hade mot slutet faktiskt svårt att hänga med i vad som egentligen hände. Speltiden på två timmar och femton minuter är definitivt för lång och man hade med lätthet kunnat klippa bort mycket från filmens senare delar utan att historien i stort skulle ha blivit lidande.

Som en nystart på Bond-serien är resultatet okej - och absolut mycket bättre än Brosnans filmer - men det återstår att se vilken riktning man kommer att ta framtida filmer. Casino Royale är en förhållandevis mörk och brutal historia, men knappast den fantastiska film som många kritiker får det att verka som. Liksom Bond själv begår filmen en del misstag som drar ner betyget till en tvåa.

Slutligen tycker jag att det är lite konstigt att man nu hyllar den "verkligare" och allvarligare Bond, när Timothy Dalton redan har gjort två sådana (bättre och underskattade) Bond-filmer ...