Veckan som gått ...
Lejonparten av veckan har tillbringats i Gävle hos brodern, vilket innebar att mitt hårda träningsschema ersattes av frossande istället. Trevligt nog lyckades jag under dessa dagar gå ner ett kilo i vikt, så det var en metod att bättra på fysiken som jag kan uppskatta. Fysiska aktiviteter som till exempel minigolf visade sig däremot återigen inte vara min melodi ...
På tisdagen var det fest med oväntat internationellt deltagande. En amerikansk delegation deltog i festligheterna, vilket föranledde djupa diskussioner om amerikansk politik - eller kanske mest sådant som hur många liter det går på en gallon (3,78) och varför noll grader Celsius motsvaras av 32 grader Fahrenheit (ingen aning). Sällskapet var dock trevligt och det uppstod inte alltför många pinsamma tystnader eller svårigheter med det engelska språket. Trots allt var ju inte mindre än 20 procent av festdeltagarna översättare. Efter prat blev det sång (eller vad man nu ska kalla det) när festen flyttade till den ökända karaokekällaren där till synes vettiga friska människor får för sig att de kan sjunga (det kan de inte). Vid tolvsnåret drog sig det svensk-amerikansk-lettiska sällskapet tillbaka och lämnade undertecknad ensam kvar i falsksångens högborg.
Tisdag blev till onsdag men kvällen/morgonen fortsatte med spel och annat som jag inte minns trots att Coca-Cola var den starkaste rusdryck som jag inmundigade. Vid åttatiden hamnade jag äntligen i madrass. Den riktiga sömnen uteblev dock då ett kraftigt blodsockerfall i kombination med sömnbrist resulterade i två timmar av hallucinationer.
Resten av veckan flöt på utan att något särskilt inträffade. Tekniskt sett är ju lördagen och söndagen ännu inte avklarade, men det kanske dyker upp något mer i en senare post. Räkna bland annat med en recension av "Taxi Driver" och någon sorts filmgåta framöver.
På tisdagen var det fest med oväntat internationellt deltagande. En amerikansk delegation deltog i festligheterna, vilket föranledde djupa diskussioner om amerikansk politik - eller kanske mest sådant som hur många liter det går på en gallon (3,78) och varför noll grader Celsius motsvaras av 32 grader Fahrenheit (ingen aning). Sällskapet var dock trevligt och det uppstod inte alltför många pinsamma tystnader eller svårigheter med det engelska språket. Trots allt var ju inte mindre än 20 procent av festdeltagarna översättare. Efter prat blev det sång (eller vad man nu ska kalla det) när festen flyttade till den ökända karaokekällaren där till synes vettiga friska människor får för sig att de kan sjunga (det kan de inte). Vid tolvsnåret drog sig det svensk-amerikansk-lettiska sällskapet tillbaka och lämnade undertecknad ensam kvar i falsksångens högborg.
Tisdag blev till onsdag men kvällen/morgonen fortsatte med spel och annat som jag inte minns trots att Coca-Cola var den starkaste rusdryck som jag inmundigade. Vid åttatiden hamnade jag äntligen i madrass. Den riktiga sömnen uteblev dock då ett kraftigt blodsockerfall i kombination med sömnbrist resulterade i två timmar av hallucinationer.
Resten av veckan flöt på utan att något särskilt inträffade. Tekniskt sett är ju lördagen och söndagen ännu inte avklarade, men det kanske dyker upp något mer i en senare post. Räkna bland annat med en recension av "Taxi Driver" och någon sorts filmgåta framöver.





2 Comments:
Jag tror inte att jag kan sjunga, men jag ger i alla fall ge 100% medan jag försöker.
Minus ett "ge" ovan.
Skicka en kommentar
<< Home