Tema: Tv-spel som film ...

Under det senaste dygnet har jag avnjutit (nåja) en liten filmfestival med inte mindre än fyra filmer som baserats på tv-spel. Resultatet var som väntat inte överväldigande positivt ...

"Resident Evil: Apocalypse" (2): Andra filmen i serien där Milla Jovovich slåss mot zombier. Liksom i den första filmen är det inte mycket till story - den här gången måste huvudpersonerna ta sig ut ur en stad i stället för ett underjordiskt labb. Jag gillade inte den förra filmen och till en början känns den här mest som en trist upprepning, men sedan tycks man strunta i zombierna och i stället köra på med mer utflippad action, vilket konstigt nog fungerar över all förväntan. Trots att handlingen egentligen inte kommer någonstans under filmens gång, och att Milla borde varit med mer, så blir betyget ändå helt okej om än inte riktigt bra.

"Silent Hill" (1): Radha Mitchell springer runt i en spökstad och letar efter sin försvunna dotter, med jämna mellanrum dyker monster och annat skumt upp. Det är sannerligen inte mycket till handling, och än värrre blir det när man själv inte får styra huvudfiguren och försöka lösa olika problem. Det är helt enkelt väldigt trist, och även om atmosfären är ruggig och suggestiv (filmens enda plus) så är det aldrig otäckt - bara obegripligt och alldeles för långt.

"Alone in the Dark" (0): En försvunnen mystisk civilisation, monster, hemliga agenter som utreder paranormala fenomen och zombieliknande före detta barnhemsbarn. Detta är beståndsdelarna i Uwe Bolls kalkonepos - hur allt hänger ihop vet varken jag, manusförfattarna eller herr Boll själv. Det man kan konstatera är att det är en hysteriskt misslyckad film på alla plan: skådespeleri, manus, regi, effekter, foto, ljud ... Den enda anledningen till att se den är väl att det måste vara en av de sämsta filmer som gjorts på länge. Ofrivilligt komiskt ögonblick: valet av Youssou N'Dours "Seven Seconds" som musik under filmens "sexscen".

"BloodRayne" (0): Uwe Boll slår till igen med ett medeltida äventyr om vampyrer och vampyrjägare som hackar varandra i småbitar. Överlag känns det mer som en riktig film jämfört med Bolls tidigare alster, men den är precis lika obegriplig och trist som allt annat. Skådespelarna är hyfsat kända, men ingen verkar anstränga sig det minsta - Michael Madsen skulle lika gärna kunna ha spelat en zombie, trots att det alltså inte finns några sådana här. Ofrivilligt komiskt ögonblick: den 3,5 minuter långa repris av filmens blodigaste scener (i slow motion) som avslutar filmen och inte fyller något syfte över huvud taget.

En bild säger mer än tusen ord ...