Road trip ...

Tisdagen tillbringades i Uppsala med en återträff för några av de fantastiska studenterna vid Översättarprogrammet. Det var ganska många som dök upp, och det var trevligt att få umgås med lite vettigt folk igen.

Här satt vi. Den röda pilen finns inte på riktigt - egentligen är den blå ... (Usch, jag ber om ursäkt för det skämtet, men det är sent och jag är trött.)

Tack vare den ovanligt behagliga septembertemperaturen gick det att sitta utomhus trots mörkrets inbrott. Vissa av deltagarna klagade ändå lite över att det var kallt, vilket undertecknad skrattade glatt åt (man är väl karl och har vikingablod i ådrorna) när jag inte var upptagen med att diskutera bakning ...

Intellektuellt utbyte av information.

Till slut blev kylan för mycket och nattsuddarna flydde inomhus i stället.

Jag fick övernatta hos en vänlig själ (och halvt psykotisk katt) som förbarmade sig över mig, då tågen till vildmarken slutar att gå tidigt. Det blev inte mycket tid över i Uppsala, men innan hemresan hann jag åtminstone inhandla en vansinnigt onyttig mängd mintkulor som av någon konstig anledning drastiskt minskat i antal under dagens lopp.

Dagens hysteriskt roliga citat hämtar jag från den utmärkta tv-serien "Black Books":

Fran: What do you do in there, anyway, in the jungle?
Manny: Well, you see how many miles you can walk in a day.
Fran: Yeah, but the heat... I mean, you must get so dehydrated?
Manny: Yeah, well, in a tight spot you can always drink your own urine.
Fran: Yeah, but what about the insects and ... how do you wash?
Manny: Well, that’s not such a big priority when you’re coughing pints of your own whiz.

Musik jag lyssnade på när jag skrev det här: Texas Lightning - "No No Never", DJ Rankin - "Mandy", Vanessa Carlton - "A Thousand Miles", Raymond & Maria - "Storstadskvinnor faller ner och dör"