En massa film ...

Usch, jag har sett alldeles för många filmer och väntat alldeles för länge med att skriva recensioner ... låga betyg blev det till råga på allt.

Sahara (2005): Äventyrsfilm om sökandet efter ett krigsskepp från amerikanska inbördeskriget. Filmen börjar bra (varför kan inte filmer fortsätta i samma stil?), men snart handlar den bara om jakten på miljöbovar i stället. Bedövande tråkigt och rörig handling. [Betyg: 0]

Zathura: A Space Adventure (2005): Uppföljare (typ) till Jumanji, fast den här gången utspelar sig filmen i rymden och barnen som spelar det magiska spelet är apjobbiga. Det finns viss potential, men det blir alltför enformigt och fantasilöst. Dessutom fick jag lite obehagliga gubbsjukevibbar när regissören låter femtonåriga Kristen Stewart springa omkring i en extremt tajt tröja och boxershorts hela filmen, utan att för den skull ha någonting med handlingen att göra. [Betyg: 0]

Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby (2006): ”Komedi” med Will Ferrell som helpuckad men framgångsrik Nascar-förare. Det gäller att man uppskattar den speciella sorts improvisationskomedi (där replikerna inte har något med handlingen att göra, utan bara ska vara så absurda som möjligt) eftersom filmen är två timmar lång. Trist. [Betyg: 0]

The Last King of Scotland (2006): Drama om en skotsk läkare som hamnar mitt i händelsernas centrum när Idi Amin tar över i Uganda. Forest Whitaker är bra som Amin, men han är bara en birollsfigur i skuggan av den mer intressanta (sarkasm) påhittade skotske läkarens öde. Det blir ännu svårare att bry sig när denne dessutom är helt osympatisk. [Betyg: 1]

The Night Listener (2006): Drama om en radiopratare som får telefonkontakt med en fjortonårig pojke som skrivit en bok om sin hemska uppväxt. Efter ett tag börjar dock radiomannen, Robin Williams, att fundera om pojken verkligen existerar. Det är hela handlingen, och det är precis lika meningslöst som det låter. Det blir inte bättre av att Williams är helt fel i rollen. [Betyg: 0]

Where the Truth Lies (2005): Drama-thriller i noir-anda om en ung reporter som försöker skriva en bok om två före detta underhållare med ett mörkt förflutet. Filmen börjar bra (igen) och Kevin Bacon och Colin Firth är riktigt bra, men efter ett tag börjar handlingen tappa fokus. Filmen är helt enkelt inte lika klyftig som den tror att den är. [Betyg: 2]

For Your Consideration (2006): Komedi om en filminspelning av en ganska kass film där det plötsligt börjar ryktas om Oscar-nomineringar för de inblandade. Christopher Guest lyckas bättre när han gör fejk-dokumentärer, för här är manuset minst sagt tunt och osammanhängande. Det är också omöjligt att göra en vettig film när han försöker ge ungefär lika mycket speltid åt ett tjugotal personer. Några kul scener, men överlag en besvikelse. Knappt godkänt. [Betyg: 2]

The Fog of War: Eleven Lessons from the Life of Robert S. McNamara (2003): Dokumentär om McNamara som bland annat var USA:s försvarsminister under Vietnam-kriget. Ganska fascinerande, men det kändes som att man kunde ha behövt lite mer förkunskaper i ämnet. [Betyg: 3]

The Devil Wears Prada (2006): Drama/komedi som misslyckas totalt med båda. I stället är det en två timmar lång orige i förutsägbarheter och klyschor. Huvudpersonen är dessutom så puckad att man inte direkt kan sitta och ”heja” på henne. [Betyg: 0]

Flushed Away (2006): Animerad film om en bortskämd råtta som hamnar i Londons kloaker och blir inblandad i diverse äventyr. Filmen är inte ha ha-rolig eller fantastiskt gjord, men det är ändå helt okej. Den lyfter också tack vare ett ovanligt inspirerat jobb från röstskådisarna, främst Ian McKellen som är suverän. [Betyg: 3]

Q (1982): Lågbudgetfilm om ett flygande monster som härjar i New York. Idén är faktiskt inte fullt så korkad som det låter, men budgeten tillåter inga vidare effekter. Man har även lyckats röra till manuset så att det känns som tre olika filmer i en – utan att någon av dem är bra. Att huvudrollen spelas av en otroligt dålig skådis gör inte saken bättre. [Betyg: 0]

Crank (2006): En lönnmördare vaknar upp och upptäcker att han injicerats med ett dödligt gift. Enda botemedlet är att hålla uppe adrenalinnivån, vilket leder till en vild jakt på mördaren. Filmens handling är bara en ursäkt för att få ösa på med så mycket action som möjligt, men resultatet är inget vidare. Det är ingen ”verklig” film, så allt är tämligen överdrivet, men det är ingenting som jag direkt lockas av. Det är roligare att spela Grand Theft Auto (som filmskaparna tydligt snott hela idén från) än att se en filmversion av det. Dock ett stort plus till Jason Statham som faktiskt själv hänger från en helikopter högt upp i luften. [Betyg: 0]