Ehhh ...

Hotaru no haka (1988): Animerad japansk film med klassikerrykte som handlar om en pojke som måste ta hand om sin lillasyster under andra världskriget. Tydligen är filmen så gripande att vissa gråter när de ser den, medan andra hyllar den vackra animationen. Som fan heller, säger jag. Till att börja med dör ungarna, det får man veta redan innan förtexterna, så man behöver inte sitta och fundera hur det ska gå för barnen. Resten av handlingen visar bara hur barnen blir föräldralösa och tvingas ta hand om sig själva - problemet är att det problem de råkar ut för nästan helt orsakas av huvudpersonen själv. Han är, enkelt uttryckt, en osympatisk liten lat skitstövel som genom sitt ologiska agerande tar kål på både sig själv och syrran. Bara för att ämnet är tragiskt blir inte filmen automatiskt bra. Och en film som använder "stillbilder" av en brinnande stad i ruiner förtjänar inte att prisas för sitt utseende. [Betyg: 0]

The Fountain (2006): Drama om en läkare som letar efter ett botemedel till sin döende fru i tre olika tidsperioder (eller något liknande ...). Darren Aronofskys film är både otroligt vacker, välspelad och har fantastisk musik, men tyvärr är den också svårt flummig. Visst kan man hävda att filmen riktar sig till en publik som är ute efter lite intellektuell stimulering, men det känns mest som att det är något högst banalt som avsiktligt gjorts vagt och nästintill obegripligt just för att dölja att det egentligen inte är så smart. Förklarar de inte vad Hugh Jackman gör i en bubbla ute i rymden tillsammans med ett levande träd så får de räkna med att betyget blir därefter. Prettovarning. [Betyg: 1]