Anatomy of a shitty movie ...

VARNING: Nedan följer en ganska utförlig recension av underhållningsfilmen Night at the Museum. Den som har tänkt att avnjuta denna smällkaramell av humoristiskt episka proportioner bör därför avhålla sig från att läsa och därmed förstöra nöjet.


Night at the Museum (2006): Slarvern (eller vad han nu är, filmen bryr sig inte om sånt som att ge rollfigurerna någon sorts bakgrundshistoria ... förutom att han inte har något jobb och måste flytta till Queens) Ben Stiller måste skaffa ett jobb för att inte göra sin son besviken. Stiller är nämligen skild och ungen bor med mamma och nya pojkvännen (som är en framgångsrik börsmäklare och med i en halv scen). Greppet med en pappa som måste bevisa för sin son (ska lägga av med hockey för att bli börsmäklare) att han inte är värdelös är minst sagt slitet, och redan här inser man att man är illa ute.

Stiller går till arbetsförmedlingen där han blir anvisad ett jobb som nattvakt på ett museum. Handläggaren spelas för övrigt av Stillers egen mamma, en av alltför många cameor som förlänger filmen mer än nödvändigt. Museumchefen spelas av Ricky Gervais - som är med i nästan en och en halv minut och ser ut att skämmas hela tiden - eftersom filmen ju behöver så många "heta" namn som möjligt. Carla Gucino är också med som receptionist (eller nåt) och jag hinner tänka: "Jaha, där är Stillers nya tjej." Men eftersom hon inte är med i fler scener än att hon hinner berätta att hon ägnat fyra år åt att skriva en avhandling om nån indiantjej som hjälpte några upptäckresande att hitta rätt, så blir det ingen romans.

De tre gamla (bokstavligen) nattvakterna som ska ersättas av Stiller spelas av Dick Van Dyke, Mickey Rooney ("Lever han?" hann jag tänka) och Bill Cobbs, vilka lite motvilligt låter Stiller ta över. Sedan börjar Jumanji. Okej, egentligen inte, men det är vad det är i alla fall, till och med Robin Williams är med. Effekterna är snyggare, men det är fortfarande en massa djur, vaxdockor och skit på museumet som får liv på natten - med hysteriskt roliga följder ... eller inte. Det visar sig att det är en mumies/faraos guld-nånting som ger saker liv (och hjälper manusförfattare att skriva sig ur knepiga situationer) när mörkret faller.

Här ska man inte fundera över vilka regler som gäller för detta. Men det gör jag ändå. Hur stor räckvidd har den här prylen? Hände samma sak på inrättningen där mumien var tidigare (där han också lärde sig engelska)? Varför pratar en romersk liten plastfigur engelska, men inte kineserna i montern bredvid - är filmen rasistisk mot asiater (ja, åtminstone fördomsfull)? Vem städar upp allt som förstörs när museumborna röjer runt? Hur kan en vaxdocka av indianskan som Gucino skrev om veta en massa saker om "sin förebild" som inga forskare verkar känna till?

Nåja, det visar sig att de gamla nattvakterna bara vill råna museumet och sätta dit Stiller, men Stiller lyckas få alla utställningsobjekt att bli vänner och hjälpa honom att sätta dit skurkarna. Trots att de senare har och kan "stänga av" den mystiska prylen bryr de (eller snarare manusförfattarna) sig aldrig om att göra detta och på så sätt komma undan (fast Stiller anmäler dem aldrig, utan som straff får de städa i museumet i stället ... suck). Slutet blir en lång jakt där hästdilligenser, mammutar, vikingar och dinosaurieskelett härjar loss utomhus, fast de enda som ser dem är Eddie Murphys brorsa (hej, cameo!) och Gucino.

Hur som helst, museiföremålens eskapader på stan lämnar spår som blir jättebra reklam för museumet, vilket gör Stiller till en riktig hjälte. Hurra! Filmen avslutas med att alla partar loss inne på museumet. Hurra!!! Jag tyckte att två saker i hela filmen var kul, den ena var två apor som applåderar ... så illa var det. [Betyg: 0]