Ett helt gäng filmer ...

Hittills i år har jag sett 102 filmer med ett snittbetyg på 1,11 ... Ett riktigt höjdarår med andra ord. Bunten nedan fortsatte i ungeför samma stil.

Nochnoy dozor (2004): Rysk fantasy-action om två odödliga arméer med ”folk” med speciella gåvor som håller koll på varandra och vanliga människor. Det är minst sagt rörigt och filmen bryr sig inte om att förklara mycket av det som händer eller ens vilka huvudpersonerna är. Trots det visuellt spännande med intressant stämning. Förhoppningen att uppföljaren skulle reda ut begreppen höll dock inte ... [Betyg: 1]

Dnevnoy dozor (2006): Uppföljaren och avslutningen till Nochnoy dozor är tyvärr ännu rörigare än den förra filmen. I stället för en handling som går framåt bjuds man på kroppsbytarhumor (inte rolig heller) och saker som ”ödets krita”. Mestadels obegriplig och knappast underhållande. [Betyg: 0]

Premonition (2007): Sandra Bullock lever ett lyckligt liv med make och två barn ända till den dag då mannen omkommer i en bilolycka. När hon vaknar upp dagen efter lever han dock igen. Filmen känns mest som ett ganska lågmält drama med en övernaturlig twist, men den fungerar ändå förvånande bra den första halvan. Sedan brakar det ihop fullständigt och manuset lyckas inte ens hålla reda på sina inte alltför komplicerade turer. [Betyg: 1]

Lord of War (2005): Drama/komedi/action/pekoral om en vapenhandlares (Nicolas Cage) uppgång och fall. Filmen bjuder inte på någonting nytt och regissörens budskap att vapen är av ondo hamras in från första rutan till den sista på ett allt annat än subtilt sätt. Ungefär noll utveckling av huvudfigurerna, men Bridget Moynahan var otippat bra. [Betyg: 1]

The Messengers (2007): En familj flyttar ut på landet för att börja odla solrosor men hamnar i ett spökhus. Filmen måste slå någon slags rekord i meningslösa ”jump scares” där något dyker upp från ingenstans samtidigt som musiken brakar på för att skrämma tittaren. Manuset är inte vettigt för fem öre och den som kan förklara vad cigaretttmannen från Arkiv X fyller för funktion i filmen vinner en påse solrosfrön. [Betyg: 0]

Letters from Iwo Jima (2006): Clint Eastwoods film om japanska soldater (på japanska) under ett slag under andra världskriget. Det är intressant att se något skildras från den japanska sidan, men det är samtidigt väldigt segt (alla gör paus mellan varje ord som sägs) och klyschigt. Dessutom har man valt att bleka färgerna i filmen så att den nästan ser svartvit ut – detta försök att vara konstnärlig blir bara störande. [Betyg: 1]

Invasion of the Body Snatchers (1956): Första filmen av tre (snart fyra) baserade på samma historia om rymdelakingar som tar över/byter ut människors kroppar. Denna har inte åldrats väl och tar alldeles för lång tid på sig att komma igång innan den hastiga avslutningen. Känns väldigt naiv och knappast spännande eller otäck. [Betyg: 1]

Sicko (2007): Michael Moores dokumentär om det amerikanska sjukvårds- och försäkringssystemet. Har man sett hans tidigare filmer så vet man ungefär vad man kan vänta sig här också, även om han dragit ner på humorn en hel del. Tyvärr blir det ofta en ganska ensidig historia med överdrivna skönmålningar och ”enkla poäng”. Angeläget ämne, men filmen griper aldrig tag. [Betyg: 2]

Spoorloos (1988): Holländsk film om en man som blir besatt av att få reda på vad som hände hans flickvän som kidnappades och försvann. Det är en intressant idé som skulle kunna funka som en psykologisk thriller med en förövare och hans offer, men i stället får man två usla skådespelare som åker bil samtidigt som de överspelar sina puckade rollfigurer. Efter drygt en och en halv timme belönas man dessutom med ett av de mest meningslösa slut jag har sett. [Betyg: 0]

Pathfinder (2007): Action med vikingar (nåja) som slåss mot indianer – fast egentligen är det bara vikingar mot Karl Urban, och han är också viking från början. 90 minuter som känns som det dubbla i denna urtrista kalkon med några av de mest puckade skurkar (vikingar) som skådats. Filmad med ett grått filter för att ytterligare muntra upp stämningen. Usch. [Betyg: 0]

The Aristocrats (2005): Dokumentär om ett väldigt snuskigt skämt som varit berömt i komikerkretsar under lång tid. Filmen bjuder på en mängd varianter på skämtet. Det blir ganska internt och lite långrandigt, men jag gillade ändå hur man lyckats sätta ihop filmen. [Betyg: 3]

1408 (2007): Stephen King-rysare där John Cusack spelar författare som skriver om hemsökta hotellrum. Namnet på filmen är också namnet på ett synnerligen elakt boende. Filmen är underhållande, om än inte särskilt märkvärdig, och var en positiv överraskning. Välgjord. [Betyg: 3]

Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer (2007): Serietidningshjältarna är tillbaka och måste ta sig an en silversurfare, en planetslukande varelse och Doom från förra filmen igen. Tekniskt sett en bättre film än originalet, men man kan fortfarande inte skriva ett vettigt manus. Halva filmen går åt till slitningar i gruppen (igen) i stället för att handla om att förhindra jordens undergång. [Betyg: 1]

A Scanner Darkly (2006): Helflummig framtidshistoria om ett gäng flummare som drogar loss och snackar om ingenting. En av dem är dock narkotikapolis. Filmen är gjord ”på riktigt” och sedan har man tecknat ovanpå vilket ger den en psykadelisk (och huvudvärksframkallande) stil. Max fem, tio minuter egentlig handling och nittio minuter drogsnack gör den nästintill outhärdlig. [Betyg: 0]

The Big Red One (1980): Andra världskriget-film med episka intentioner men ingen budget för att klara av det. Klyschor, dåligt skådespeleri, obefintligt manus och många närbilder av soldater som duckar för ljudeffekter. Skrattretande dåligt. [Betyg: 0]

Frequency (2000): Drama/sci-fi-/thriller om en polis om via radion (och norrskenet) får kontakt med sin far som dog trettio år tidigare. Det bjuds på mördarjakt och (över)sentimentaliteter (både baseboll och att lära sig cykla ...). Det är välgjort och hyfsat engagerande, men som vanligt blir det en hel del logiska luckor när det handlar om tidsresande. [Betyg: 2]

Knocked Up (2007): Grabbig komedi om ett engångsligg som resulterar i en graviditet mellan en riktig flummare och en tjej som normalt sett inte skulle ha något med honom att göra. Knappast nyskapande och en halvtimme för lång, men ganska kul och bra skådespeleri (främst Leslie Mann och Katherine Heigl). [Betyg:3]

Live Free or Die Hard (2007): John McClane är tillbaka och sparkar skiten (ett passande epitet för hela filmen) ur ett gäng datorterrorister. Logik existerar inte, dialogen är helt ointressant, skurkarna inkompetenta och Willis har blivit en osårbar (men trött och oengagerad) superhjälte. Explosioner utan innehåll. Och Kevin Smith är ingen skådespelare. [Betyg: 0]

Thinner (1996): Stephen King-rysare om en överviktig man som drabbas av en förbannelse och börjar rasa i vikt. Billig historia med kassa skådisar och en väldigt påtaglig tv-filmskänsla. Lika bra att bara läsa boken i stället. [Betyg:0]

Som avslutning kommer här två filmgåtor:

ETT

TVÅ