Film, film, film ...

Saved! (2004): Komedi om några ungdomar på en djupt kristen skola där några av eleverna får problem med både tron och en annan superreligiös mönsterstudent. Den börjar bra och är ganska rolig, men efter ett tag står handlingen mest och trampar vatten och segar sig fram mot ett väldigt förutsägbart slut. Jag tyckte även att filmen kändes orättvist taskig mot den "onda" tjejen, vilket förtog en del av stämningen. [Betyg: 2]

Cocaine Cowboys (2006): Dokumentär om droghandeln och tillhörande våld i Miami under 70- och 80-talet. Det är ett fascinerande ämne som kunde ha blivit en ännu bättre film om regissören hade strukturerat filmen bättre (två timmar i ett rasande tempo gör det nästan omöjligt att hänga med i allt som händer). Jag hade önskat en lite djupare analys av läget i stället för att mest fokusera på "häftigare" grejer som mord och liknande. En onyttig Miami Vice-fixering har också medfört att det spelas störande musik (av samma man som gjorde musiken till teveserien) så gott som oavbrutet. [Betyg: 3]

The Break-Up (2006): En romantisk komedi med Vince Vaughn och Jennifer Aniston som ett par som inleder en bitter strid när deras förhållande börjar spricka. Den har inte direkt fåt lysande kritik, och det lät absolut inte som något som jag skulle gilla - men det gjorde jag. En hel del, till och med. På något sätt lyckas den vara både väldigt rolig och ganska gripande (ungefär på samma sätt som Chasing Amy). En riktigt trevlig överraskning. [Betyg: 4]

Snäll katt ...

Jag gillar katter, men efter nattens brutala överfall är jag inte helt säker på huruvida katter verkligen gillar mig ...

Offer och förövare.

Och nu till övriga nyheter - det vill säga några fler filmer som jag har sett:

The Hunted (2003): En blandning av Jagad och Rambo där Tommy Lee Jones spelar vildmarksexpert som hjälper polisen att spåra upp före detta eleven Benicio DelToro som blivit knäpp och börjat mörda folk. Benicio flyr, Jones hittar honom, Benicio flyr, Jones hittar honom, Benicio flyr ... Kort sagt, stentrist och genomuselt. [Betyg: 0]

The World's Fastest Indian (2005): Ett slags roadmovie där Anthony Hopkins (bra) spelar en motorcyckelförare från Nya Zealand som 1967 åker till USA för att försöka slå hastighetsrekord. Hopkins rollfigur är en ganska excentrisk typ som inte alls är van vid livet i USA, men han är så charmig att alla omedelbart faller för honom. Problemet är att efter två timmar känns allt så menlöst trevligt att jag ville kräkas. Den nära nog totala bristen på handling hjälper inte heller. [Betyg: 1]

Street Fight (2005): Dokumentär om borgmästarvalet i Newark, New Jersey 2002. Filmen följer utmanaren som tar sig an den sittande borgmästaren som aldrig förlorat ett val. Väldigt bra film som tydligt visar hur lite sakfrågor och rent spel har med politik att göra. [Betyg: 4]

Tja, här kommer några filmer till ...

Club Dread (2004): Komedi och skräckfilm (som egentligen är varken särskilt rolig eller otäck) av Broken Lizard-gänget (grabbgäng som skämtar om bira och brudar, typ). En mördare går lös på en semesterö, o.s.v, o.s.v ... Ganska kasst, men Bill Paxton är i alla fall kul. [Betyg: 1]

Idiocracy (2006): Mike Judges (Office Space) komedi om två högst medelklyftiga personer som deltar i ett experiment och vaknar upp 500 år in i framtiden - där alla andra blivit stendumma! Hysteriska förvecklingar följer ... inte. Filmen dumpades av studion som inte ville ge ut den - till deras försvar hade den nog floppat tämligen ordentligt - och den känns väldigt halvfärdig. Några kul idéer, men det är egentligen bara ett skämt som upprepas i 80 minuter. [Betyg: 1]

This Film is Not Yet Rated (2006): Dokumentär om hemliga MPAA som rekommenderar åldersgränser för amerikanska filmer. Filmaren Kirby Dick ifrågasätter systemet och försöker ta reda på mer om medlemmarna. Det är ett intressant ämne och filmen är underhållande, men samtidigt blir diskussionen väldigt ensidig eftersom det saknas meningsmotståndare i filmen. [Betyg: 3]

Un long dimanche de fiancailles (2004): Jean-Pierre Jeunets drama (med komiska inslag) om Audrey Tautous rollfigur som efter första världskriget försöker ta reda på om hennes fästman verkligen är död. Filmen har en slags sagoton och ser fantastisk ut. Den är ganska lång, men storyn utvecklas på ett sätt som gör att man aldrig tappar intresset. [Betyg: 4]

Pretty Persuasion (2005): Nattsvart komedi/drama om en femtonårig femme fatale på en skola i Beverly Hills. Filmen svänger vilt mellan att vara rolig och minst lika allvarlig, men lyckas aldrig riktigt hitta rätt ton för att få till det ordentligt. Bra skådespeleri och ett ovanligt mångbottnat persongalleri. [Betyg: 3]

En film om dagen är bra för magen ...

Monster House (2006): Datoranimerad film om tre barn (inte djur, tack och lov!) som får problem med ett monsterhus. Filmen riktar sig inte till de allra yngsta och är faktiskt hyfsat underhållande - åtminstone fram till den sista tredjedelen då det mest blir en trist actionrulle av det hela. Roligt att se ett väldigt livligt "kameraarbete" som annars är ovanligt för sådana här filmer. Extra plus till Jon Heders lilla "roll" som arkadspelsexpert. [Betyg: 2]

"Oh, you like the steel of my blade? It's so cold."

Sky Captain and the World of Tomorrow (2004): Nostalgisk hyllning (läs: blåkopia) av gamla B-filmer och serietidningar från 30- och 40-talet. Jude Law spelar flygande hjälte som slåss mot jättestora robotar. Gwyneth Paltrow spelar (nåja) mentalt efterbliven reporter. Med undantag av skådepelarna är allt gjort i datorn, vilket gör att det ser skitdåligt ut (ungefär som filmsekvenser i tv-spel). För att försöka dölja det har man lagt på ett sepia-filter och dragit ner fokus så att det värker i ögonen efter ett tag. Trist, korkat och onödigt. [Betyg: 0]

The Killer (1989): Hongkong-action om en lönnmördare som tvingas kämpa för sitt liv när hans arbetsgivare vill ta kål på honom - samtidigt är en tuff polis honom hack i häl. John Woo kan tydligen bara göra samma film om och om igen, så därför får man här billig såpaintrig (och dialog) blandat med två män som siktar sina pistoler mot varandra innan det skjuts så det ryker om det. Gäsp. [Betyg: 0]

Några filmer jag sett ...

Welcome to the Dollhouse (1995): Mycket svart (och rolig) komedi av Todd Solondz som handlar om en mobbad tjej på högstadiet. Filmen lyckas med att stilistiskt överdriva men samtidigt ge en bild av mobbning som känns väldigt sann. Heather Matarazzo (i tolvårsåldern under inspelningen) är enormt bra i huvudrollen. [Betyg: 4]

Junebug (2005): En galleriägare från Chicago följer med sin man till hans barndomshem i Södern och träffar familjen. Jag antar att filmen ska handla om motsättningarna som uppstår när dessa två världar möts, men det händer egentligen ingenting på drygt 100 minuter - och sen är filmen slut. Amy Adams insats (Oscar-nominerad) är det enda som är värt att hålla sig vaken för. [Betyg: 1]

Final Destination 3 (2006): Eeeh ... tja, jag gillade förtexterna. [Betyg: 0]

Perfume: The Story of a Murderer (2006): I 1700-talets Paris föds en man med ett övernaturligt luktsinne. Detta gör honom besatt av att skapa den mest fantastiska doften någonsin, och han tänker inte dra sig för något för att lyckas. Filmen är alldeles för lång (2.15) och mycket hänger på att man accepterar storyn, men den höll ändå intresset uppe till det usla slutet (riktigt skrattretande uselt faktiskt). Dessutom är det inte lyckat att det krävs en berättarröst som måste förklara vad som händer med jämna mellanrum. [Betyg: 1]

Ett nytt år - igen ...

Nyårshelgen tillbringade jag uppe i Gävle tillsammans med broder T (inte Tuck) och hans flickvän M (inte Marion) som var vänlig nog att låta mig logera i hennes fina lägenhet några dagar. När de inte var upptagna med att sitta klistrade framför sina laptoppar var vi bland annat iväg på spelkväll, vilket var väldigt trevligt.

Det fina folket, T och M, (och dammpartikel på linsen) på väg till fest.

Annat fint folk framför tv:n.

Eftersom jag inte är någon festprisse avstod jag emellertid från att följa med på fest, utan firade i stället med mig själv framför tv:n med alldeles för mycket godis (att äta drygt 600 gram snask ingår nog inte i en diabetikers idealkost).

En av krevaderna som faktiskt lyckades fastna på bild.