More of the same ...

Då var årets första 100 kilometer löpning avklarade. Ser redan fram emot de kommande 500 ...

À l’intérieur (2007): Fransk splatterfilm om en gravid kvinna som blir terroriserad av en annan kvinna i sitt hem. Handlingen är i det närmaste obefintlig och mest ett nödvändigt ont för att få visa upp blod i skrattretande mängder. Börjar rätt intressant, blir snabbt besvärande ologisk för att strax bli helt absurd. Ingen spänning eller finess. Bara blod. I massor. Se illustration nedan på hur hjältinnan ser ut när hemskheterna nyss bara har börjat. Positivt: Den som gillar närbilder på kroppsdelar som genomborras av saker borde gilla den här. Negativt: Osmaklig, kan man väl säga. [Betyg: 0]

"Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som mest uppskuren är."

The Quiet Earth (1985): Nyzeeländskt sci-fi-drama om en man som vaknar upp och märker att han verkar vara den sista människan på jorden. Påminner en hel del om storyn i The Omega Man och I Am Legend, fast utan muterade monster. Inledningen är överraskande bra, både stämningen och iscensättningen av en öde värld fungerar imponerande med tanke på produktionsår och (får man anta) budget. Effekterna känns däremot tämligen dassiga, och personligen var jag mer intresserad av att få veta vad som hänt än att följa huvudpersonens göranden och havanden i andra halvan av filmen. Totalt sett en åtminstone hyfsad film. Positivt: Ambitiös och ganska välgjord. Negativt: Skådespeleriet och en handling som känns lite för flummig för sitt eget bästa. [Betyg: 2]

Taxi to the Dark Side (2007): Oscarsvinnande dokumentär om USA:s syn på tortyr och krigsfångar i Afghanistan och Irak. Filmen har ett specifikt fall som utgångspunkt för berättandet, men den är ganska vittomspännande i övrigt. Inte direkt dålig – och det är fascinerande/skrämmande att se hur makthavarna gör tortyr till en fråga om semantik och definitioner – men det känns ändå som att det saknas något. Inte alls en dålig film, men, exempelvis, No End in Sight var ändå mer effektiv. Positivt: Fångvaktare som varit med och utfört ”tortyr” är med och berättar själva om det, vilket var intressant. Negativt: Filmen är ganska ofokuserad, på gränsen till rörig. [Betyg: 3]

Suspect Zero (2004): Thriller – som inte är en thriller, utan snarare ett taffligt försök till psykologiskt drama – om en FBI-agent på jakt efter en seriemördare som mördar seriemördare. Fast det kanske man inte bör säga eftersom jag inte är säker på om det är meningen att man ska veta det när filmen börjar, men det spelar ingen roll eftersom filmen är skit i alla fall. En intressant idé försvinner snabbt i ett moras av uselt skådespeleri, sju minuter långa montage i stället för någon slags förklaring till vad som pågår, telepati/framtidsvisioner och bland det absolut fulaste foto jag har sett i en spelfilm. Det känns ungefär som ett avsnitt av Millennium, fast oändligt mycket sämre. Positivt: Idealisk film om man råkar vara telefaxfetischist. Negativt: Dumheten. Filmen försöker på allvar sälja idén att tidernas värste seriemördare färdas genom diverse småsamhällen och plockar upp småbarn osedd i en enorm långtradare. [Betyg: 0]