Monster, Mel Gibson och andra galningar ...

Bug (2006): Drama om ett par psykiskt instabila människor i ett motellrum. Handlingen låter inte som mycket, och är det inte heller. En del obehagliga scener, men mest fruktansvärt tråkigt och knappast övertygande. Påminner om (bättre) Passions of Darkly Noon, även den med Ashley Judd i en av huvudrollerna. [Betyg: 0]

The Bourne Ultimatum (2007): Matt Damon är tillbaka som den resvane superagenten Jason Bourne för tredje gången. Handlingen är i stort sett identisk med tidigare filmer, vilket känns ganska slött. Den är ändå bättre än tvåan – och nästan lika bra som ettan – och särskilt början är rätt så lovande. Sedan går det mest på tomgång, och slutet är pinsamt krystat. Hyfsad, inte mer. [Betyg: 2]

The Invasion (2007): Fjärde filmversionen om något från rymden som tar över människor och gör dem till känslolösa kopior. Den här versionen tillför absolut ingenting nytt (bortsett från en del oavsiktliga skratt) och samtliga inblandade verkar nästan skämmas över att vara med i den här röran. Korkat och väldigt tråkigt. [Betyg: 0]

Scary Movie 4 (2006): Mer filmparodi i samma stil som trean (om än aningen tröttare den här gången), och tack och lov inte de två första knark-, sex- och svordomsfixerade filmerna (som de flesta av någon outgrundlig anledning verkar föredra). Många billiga skämt som bara är nästan identiska kopior av filmerna man skojar med, men bara ett fåtal som fungerar. Behållningen är Anna Faris och Craig Bierko som förtjänar bättre filmer än det här. [Betyg: 1]

House on Haunted Hill (1959): Rysare med glimten i ögat om några personer som erbjuds pengar om de törs övernatta i ett spökhus. Uppenbarligen inte särskilt skrämmande med dagens mått mätt, men ändå hyfsat underhållande fram till ett svagt slut. [Betyg: 2]

Underworld: Evolution (2006): Mer fajtande mellan vampyrer och (inte så många, dock) varulvar. Om möjligt ännu rörigare än första filmen och mestadels ett evigt skjutande på varandra (trots att ingen verkar ta någon skada av all kulor). Tydligen tror manusförfattarna att det blir mer spännande när man låter huvudpersonerna vara odödliga – även om det där med odödligheten verkar komma och gå lite hur som helst. Kort sagt: Filmen suger. [Betyg: 0]

Apocalypto (2006): Mel Gibsons epos om Maya-rikets fall handlar egentligen bara om att få visa upp så mycket våld och blod som möjligt (igen). Första halvan känns som Braveheart och den andra som First Blood. Gibson är uppenbarligen helt ointresserad av den kulturella biten, utan vill bara köra på med sitt lidande/hämndtema från sina tidigare filmer. Träig och lång(sam) film som helt tappar all kontakt med verkligheten ju längre den håller på. [Betyg: 0]

Skådespel och bröd till folket ...

Aeon Flux (2005): Obegriplig(-t trist) sci fi-film som dessutom ser för jävlig ut. Manusförfattarna måste ha käkat LSD, skådisarna knaprat valium och själv undrar man bara vad Pete Postlehwaite tänkte när han fick iklä sig vad som mest liknar en blandning av en kondom och en ostbåge. [Betyg: 0]

Fracture (2007): Den första kvarten - när Anthony Hopkins skjuter sin otrogna fru - är lovande, men sen tvärstannar handlingen och intresserar sig bara för en helt meningslös bihistoria och ett mysterium som borde vara svårt att inte räkna ut. Ryan Gosling är uslast (han verkar allvarligt talat helt bortknarkad) i en för övrigt kass thriller. [Betyg: 0]

The Haunting (1963): Oj då. Här klagar man på den risiga nyinspelningen, men efter att ha sett originalet av den här "rysaren" (som aldrig är det minsta otäck) framstår den nästan som sevärd. Fyra personer utför någon sorts experiment i ett "spökhus" där det värsta som händer är att en dörr nästan öppnar sig. Vansinnigt tråkig och med vad som måste vara tidernas mest irriterande och osympatiska "hjältinna". [Betyg: 0]

The Reaping (2007): Hillary Swank undersöker om en liten håla i Söden drabbats av Bibelns farsoter i ännu en misslyckad rysare. De flesta av farsoterna känns mer som mindre obehag (ett dussin döda grodor plaskar ner från himlen, en flugsvärm på några grillbitar och ett gäng löss), och kan man inte räkna ut vem som dör och vem som är ond så har man nog inte sett många filmer tidigare. Swank gör dessutom egentligen ingenting, utan driver mest omkring medan saker händer och löser sig utan någon hjälp från henne. [Betyg: 0]

Reno 911!: Miami (2007): Filmversion av en serie, som jag aldrig sett, där ett gäng udda poliser åker på konferens till Miami. Det känns väldigt mycket som Polisskolan (men med lite grövre skämt), och den improviserade sketchuppbyggnaden funkar nog bättre i kortare format. Några kul grejer, men bristen på struktur blir tjatig i längden. [Betyg: 1]

Tideland (2005): Terry Gilliams charmerande (läs: hemska) historia om en flicka som får klara sig själv i ett ödsligt hus på landet när hennes föräldrar knarkat ihjäl sig. Det var första halvtimmen - sedan följer 90 evighetslånga minuter där (den uppenbart psykiskt störda) flickan går omkring och pratar med sina dockhuvuden. Vet inte riktigt vad filmen vill vara, men bra är den inte. Droger, mentala problem, nekrofili, pedofili (jag trodde att det skulle bli incest också, men man undvek otroligt nog det) och genomgående uselt skådespeleri för den som känner sig sugen på sådant. [Betyg: 0]


The Brothers Grimm (2005): Äventyrsfilm där bröderna Grimm framställs som bluffande spökjägare som tvingas ta sig an riktiga monster. Blandningen av komedi och (onödigt) mörka tongångar fungerar inte riktigt, och handlingen trampar långa stunder vatten innan en alltför rörig och hastig upplösning. Hade man kortat ner speltiden hade man också kunnat lägga pengarna på att snygga till effekterna lite. Matt Damon och Heath Ledger är bra, men Peter Stormare och Jonathan Pryce verkar ha tävlat om vem som kunde spela över värst. Ingen katastrof, men knappast sevärt heller. [Betyg: 1]

The Iron Giant (1999): Animerad film om en pojke som blir kompis med en jätterobot från rymden. Utspelas i USA under 50-talet, vilket medför gott om ryss- och atomparanoia och (överdrivet) mycket nostalgi. Filmen ser väldigt läcker ut med omsorg för små detaljer, men det händer tyvärr inte så mycket. Slutet spårar ur ganska ordentligt när man hamrar in att det är dåligt med vapen i stället för att försöka berätta en intressant historia. [Betyg: 2]