Dags för nummer 100 ...

Efter alltför lång frånvaro är Julbordet tillbaka med vad som tydligen blir det etthundrade inlägget. Tjoho. Jag har som vanligt inte särskilt mycket spännande att diskutera utan nöjer mig med ännu ett gäng filmomdömen. Slit dem med hälsan.

Who Killed the Electric Car? (2006): Dokumentär om framtagandet och (mer eller mindre) nedläggningen av elbilen som koncept. Ganska intressant ämne, men det känns lite halvslött genomfört och det är nästan bara en sida som får komma till tals. [Betyg: 3]

Domino (2005): Tony Scotts actionfilm (läs: bilder som flimrar förbi till hög musik) om en kvinnlig prisjägare och diverse annat ”häftigt” folk. Baserad på verkliga händelser – jo tjena ­– men det gäller nog inte många promille av filmen. Lång, tråkig, meningslös och ett klipp i halvsekunden. Förmodligen mindre plågsamt att hamra in en spik i ögat än att hålla koncentrationen uppe genom hela filmen. [Betyg: 0]

Bridge to Terabithia (2007): Ungdomsfilm om en pojke och en flicka som skapar en egen fantasivärld när den riktiga inte alltid är så rolig. Den här sortens vänskapsfilm för barn är väl egentligen inte min kopp te, men skådisarna är bra (hoppas bara att AnnaSophia Robb inte gör samma karriärval som Lindsay Lohan) och handlingen i alla fall hyfsat engagerande. [Betyg: 2]

Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007): Uhhh, nu tog tålamodet slut med Potter-pojken. Exakt samma upplägg och handling som i alla de tidigare filmerna – fast alla har blivit ett år äldre. Trist skådespeleri och fantasilöst filmat. Det går helt enkelt inte att hänga med i filmerna om man inte läst böckerna. [Betyg: 0]

Everything is Illuminated (2005): Dramakomedi om en en ung jude (Elijah Wood) som åker till Ukraina för att leta reda på en kvinna som hjälpte hans morfar under andra världskriget. Handlingen är väl inget märkvärdigt, men det är både gripande och väldigt roligt. Klart sevärd regidebut av Liev Schreiber. [Betyg: 4]

Inside Deep Throat (2005): Dokumentär om världens mest kända och inflytelserika porrfilm. Finns kanske inte så mycket mer att säga om den än så ­– det är uttömmande, men knappast minnesvärt. [Betyg: 2]

The King of Kong (2007): Dokumentär som skildrar rekordkampen om det klassiska arkadspelet Donkey Kong. Nördigt så det förslår, men filmarna har lyckats få med sådana ... eh ... original så att det är omöjligt att inte bli road av det. Skitkul film, helt enkelt. [Betyg: 4]

This Is England (2006): Drama om en ung pojkes uppväxt bland skinnskallar i 80-talets England, innan de nödvändigtvis bara förknippades med skogstokiga våldsverkare. Blandar humor, drama och andra spänningselement lite väl mycket. Det känns tyvärr som att regissören ofta väljer det minst intressanta spåret att följa i filmen, vilket gör att den tappar en del. Helt okej film, men absolut inget mästerverk. [Betyg: 3]

Dead Man’s Shoes (2004): Drama-thriller om en man som gör livet svårt för några knarklangare i en gudsförgäten håla på landsbygden. Paddy Considine är fantastisk i huvudrollen och filmen är delvis mycket bra, men tyvärr har regissören Shane Meadows (This Is England) svårt att hitta rätt ton och slänger även in minst sagt ogenomtänkta grejer. [Betyg: 2]

Death Proof (2007): Quentin Tarantinos bidrag till Grindhouse handlar om några tjejer som förföljs av en knäpp Kurt Russell. Filmen består i stort sett bara av 90 minuter meningslöst snack med ett gäng ointressanta kvinnor och avslutas med en 20 minuter lång biljakt. Tarantino känns så slut att det är ruggigt. [Betyg: 0]

Planet Terror (2007): Robert Rodriguez bidrag till Grindhouse är en zombie-splatterfilm – typ. Det är absolut inte bra, och alldeles för långt, men jag hatade åtminstone inte varenda ruta av den här filmen. Man kan dock konstatera att idén att göra avsiktligt dålig film som ska härma gamla (oavsiktligt) usla ”kultfilmer” är precis lika korkad som den låter. [Betyg: 1]

Soylent Green (1973): Science-fiction där Charlton Heston utreder ett mord och stöter på hemligheter. Grundtanken är kanske god, men den här magra framtidsskildringen slukas helt upp av megastjärnan Heston som står och svettas i all sin manlighet medan han raggar upp kvinns i varenda bildruta. Handlingen kommer inte ens i andra hand. Trist. [Betyg: 0]

Shoot ’Em Up (2007): Actionfilm där Clive Owen skjuter på allt som rör sig i häftigt koreograferade (och fysiskt omöjliga) scener. Ingen handling, bara skjutande och hoppande – och helt jävla otroligt trist. Pistolporr för efterblivna. [Betyg: 0]

BloodRayne II: Deliverance (2007): Uwe Boll regisserar dvd-uppföljaren till sin vampyrfilm, fast med ny huvudrollsinnehavare och med ”handling” i vilda västern. Illa filmat, skådespelat och skrivet – vanlig Boll-kvalitet, fast med lägre budget. Det suger. [Betyg: 0]

The Heartbreak Kid (2007): Bröderna Farrellys försök att få till en hit igen återförenar dem med Ben Stiller som spelar en man som känner sig tvingad att gifta sig men som sedan ångrar sig på bröllopsresan. Det finns en handfull (bokstavligen) kul scener, men man har av någon anledning satsat mer på urtrist drama/romantik. Att Stillers rollfigur är totalt osympatisk hjälper inte heller. [Betyg: 0]

Ratatouille (2007): Pixars animerade film om en kulinariskt begåvad råtta som får chansen att i smyg hjälpa till i ett kök. Filmen är så snygg att man baxnar emellanåt, och känslan för detaljer är uppenbar, men tyvärr brister det i manuset. Det är helt enkelt inte särskilt kul eller engagerande. Synd på så rara ärtor (he). [Betyg: 2]

Shrek the Third (2007): Det gröna träsktrollet är tillbaka på nya upptåg. Jag gillade de två förra filmerna, men det här är helt fantasilöst gjort på alla plan: Tafflig animation, tråkigt manus och noll inlevelse från skådespelarna. Blä. [Betyg: 0]

Resident Evil: Extinction (2007): Film nummer tre i zombieserien där Milla Jovovich med vänner tar kål på/tas av daga av levande döda. Ettan var kass, tvåan hyfast underhållande – och den här är lika kass som ettan. Inga svar på frågorna som ställdes i slutet på förra filmen, bara hafsig action och hotet om ännu en film i serien. [Betyg: 0]

American Gangster (2007): Ridley Scotts drama-thriller om en gangster (Denzel Washington) och en polis (Russell Crowe) i 70-talets USA. Ett habilt hantverk, men ingenting nytt eller särskilt anmärkningsvärt. Filmen hade tjänat på att kortas ner och fokusera handlingen på Washingtons rollfigur. Okej, varken mer eller mindre. [Betyg: 2]