Filmer en masse ...

Julbordet har bråda dagar för att försöka hinna se tillräckligt många filmer för att fylla kvoten på, i snitt, en film varannan dag under 2007. Så här kommer de senaste dagarnas skörd:

The Kingdom (2007): Action/drama/thriller om ett bombdåd mot amerikaner i Saudiarabien som utreds av en handfull FBI-agenter. Kulturkonflikter uppstår. Första delen av filmen är ganska okej – början är till och med riktigt bra – även om det var svårt att avgöra om bilden av USA och araberna var pro- eller anti-amerikansk – eller ingetdera. Sedan kommer den fåniga upplösningen (eller, Black Hawk Down 2) och undanröjer alla tvivel. Snyggt filmat åtminstone. [Betyg: 1]

The Kentucky Fried Movie (1977): Sketchkomedi av Zucker/Zucker/Abrahams i regi av John Landis. Humorn känns igen från Airplane! och The Naked Gun-filmerna, men här är den väldigt oslipad. När det väl dyker upp någon kul grej, så lyckas de ta död på den lika snabbt genom att dra ut på skämtet för länge. Mycket tutt- och prutthumor som känns väldigt desperat. [Betyg: 0]

Gothika (2003): Rysare med Halle Berry som spelar psykolog på rättspsyk (typ) tills hon en dag själv hamnar bakom lås och bom för mordet på hennes make. Galenskap, spöken och mystiska medpatienter och kollegor tar sedan upp hennes vardag. Hemskt tråkig och ologisk film som i stort sett är en usel kopia av What Lies Beneath. Berry visar upp hela sin bredd som skådespelerska: rädd, rädd/förvånad och skrikande. [Betyg: 0]

Stardust (2007): Fantasykomedi, i samma anda som The Princess Bride, om en ung man som beger sig in i ett sagorike för att hämta en fallen stjärna (Claire Danes – oväntat bra!) för att imponera på en tjej. En ond häxa och ett gäng maktlystna prinsar är också ute efter stjärnan. Kul historia i högt tempo som tyvärr tappar fart i mittpartiet innan det blir bättre i slutet. Det blir ibland lite väl många kameraåkningar genom datoranimerade landskap, men humorn och suveräna skådespelare i alla biroller gör den klart sevärd. [Betyg: 3]

Redacted (2007): Fejkdokumentär (eller vad man ska kalla det) om några amerikanska soldater i Irak av Brian DePalma. Filmen består av ”soldaternas” egna bilder hopklippt med fejkade nyhets- och dokumentärinslag. Stämningen i början fungerar helt okej, men skådespeleriet är extremt styltigt och onaturligt och manuset allt annat än elegant. Till slut spårar det ur å det grövsta när DePalma försöker hamra in sitt budskap. [Betyg: 1]

Gunner Palace (2004): Dokumentär som följer några soldater i Irak efter invasionen. Ämnet är intressant, men regin ganska kass – för att inte tala om ljudet. Det känns mest som att regissören (en journalist) följt med soldaterna och filmat med sin lilla kamera utan att egentligen veta vad han skulle göra med materialet. Det blir liksom lite väl mycket semesterfilmskänsla över hela projektet som dessutom är extremt rörigt hopklippt. [Betyg: 2]

Wolf Creek (2005): Australisk skräckfilm om tre ungdomar som stöter på en synnerligen otrevlig kille ute i ödemarken. Handlingen följer strikt alla liknande amerikanska alster, och man inser lätt att manusförfattaren/regissören egentligen inte är ute efter att visa något mer än obehagliga tortyrscener eftersom mer än halva filmen utgörs av meningslöst pladder som ändå bara ignoreras när blodet börjar flöda. Puckade logiska luckor gör inte saken bättre. [Betyg: 0]

Word Wars (2004): Dokumentär om ett gäng Scrabble-spelare inför en stor turnering. Som oftast när det gäller sådana här filmer blir det ganska nördigt, men filmens huvudpersoner är dessutom ibland underhållande osympatiska och gnälliga. Så där väldigt mycket klokare på Scrabble blir man dock inte. [Betyg: 3]

The Lake House (2006): Romantiskt drama med Sandra Bullock och Keanu Reeves som upptäcker att de kan kommunicera med varandra genom en mystisk brevlåda trots att hon lever i år 2006 och han i år 2004. Det är en minst sagt ganska udda premiss, med skön stämning, som tyvärr aldrig riktigt funkar helt ut. Skådespeleriet är förvånansvärt bra, men manuset klarar inte att knyta ihop alla trådar ordentligt och slutet är tämligen platt. Kul fakta: Det är andra filmen i år som jag ser där Bullock är med i en ”tidresarfilm” där en av motspelarna spelas av en huvudrollsinnehavarna i serien Nip/Tuck. Inte för att det hjälper filmen, men ändå. [Betyg: 1]