Så mycket film, så lite tid ...

Blir nog tufft att greja en-film-varannan-dag-målet, men jag har hunnit med några sen sist i alla fall.

Blood Diamond (2006): Leonardo DiCaprio (usel) spelar diamantsmugglare som tvingas hjälpa en man att få tillbaka sin familj för att få tag på en jättediamant. Efter att ha genomlidit ett tag av den här alldeles för långa filmen insåg jag att jag hade sett den tidigare, fast då hette den The Last Samurai. Samma regissör, samma klumpiga försök till någon slags diskussion om mindre lyckligt lottade människor (inte vita) fast nu är det afrikaner i stället för japaner som får utgöra bakgrund till den vite mannens börda. Slutet har de dock snott från The Constant Gardener - och det var inte ens bra där. Meningslöst pladder med lite pang-pang och explosioner inslängda emellanåt för att "lätta upp" tristessen. Blä. [Betyg: 0]

The Brave One (2007): Jodie Foster spelar Charles Bronson i ett slags futilt försök att tjäna några dollar på en illa gjord hämnarfilm á la Death Wish. Försöken att ge filmen mer legitimitet och djup genom att ha med kvasi-filosfiska diskussioner om våld och rättvisa gör bara filmen längre och ännu mer patetisk. Filmen är inte trovärdig för fem öre, och budskapet (inget lyckligt slut om man inte tar lagen i egna händer) hamras in på ett pinsamt påtagligt sätt. En riktig skitfilm, helt enkelt. [Betyg: 0]

30 Days of Night (2007): Vampyrer passar på att belägra en stad i Alaska där solen inte går upp på en månad. Ett intressant koncept som skulle ha kunnat fungera om det inte hade varit för några smådetaljer: Man vet aldrig riktigt hur många vampyrerna är, ibland verkar de vara en handfull och i nästa klipp ett hundratal. Likaså får man aldrig lära känna de överlevande i den belägrade staden (vet inte ens om de säger namnen på hälften av dem) - eller ens hur staden ser ut, vilket gör deras försök att ta sig från ett ställe till ett annat väldigt ospännande. Tidsaspekten går också helt förlorad då det enda som avslöjar hur lång tid som gått är textskyltar som dyker upp ibland för att informera om att nu har det minsann gått en och en halv vecka till. Utan dessa skyltar hade filmen lika gärna kunnat utspela sig under några timmar, vilket hade kännts mer vettigt eftersom vampyrerna inte verkar göra någonting mer än att sitta och ... ja, fan vet vad ... efter den första attacken. Det mest intressanta med vampyrerna (som först visas som helt oövervinnerliga för att sedan bli helt hjärndöda) är att ledaren är obehagligt lik Neil Tennant i Pet Shop Boys.
Det enda positiva med filmen är att de inledande minuterna är bra och filmen emellanåt rätt snygg. En varning för de som ändå vill se den: Den är väldigt blodig. Väldigt. Föresten undrar jag om Pepsi verkligen var medvetna om att deras produktplacerade läskautomat skulle vara med i bakgrunden när man hugger huvudet av en liten flicka ... [Betyg: 0]