Repo Man (1984): Kultfilm om en ung rebell som börjar jobba med indrivning av bilar. Sedan är det visst några rymdvarelser inblandade på något sätt. Fullständigt obegriplig ”handling” som bara består av en rad scener utan humor, spänning, drama eller koppling till scenen före eller efter. Har verkligen ingen aning alls om varför detta har blivit en kultklassiker. Positivt: Inget. Negativt: Allt, men slutscenen står ut som ett särskilt bevis på hur jäkla körd den här soppan är. [Betyg: 0]
[Rec] (2007): Spansk zombieskräckis om ett tv-team som blir inlåsta i ett hyreshus som drabbats av ”zombierna” från 28 Days/Weeks Later. Ingenting nytt, och greppet med handhållen kamera som ett försök att ge handlingen realism funkar inte när kameran ändå bara skakar och hellre filmar världens mest irriterande programledare i stället för blodiga monsterattacker. Positivt: Lågbudget, men ändå snygga effekter. Negativt: Jobbig film, vars koncept bygger på att folk hellre stannar i ett hus med folk som vill äta upp dem än att öppna ett fönster och trotsa polisen utanför. [Betyg: 0]
Vantage Point (2008): Actionthriller om en ärrad Secret Service-agent som försöker lösa ett attentatsförsök mot den amerikanske presidenten. Händelseförloppets 15–20 minuter visas sedan ur flera (för mångas) personers synvinkel. Och avslutas med tio minuters biljakt. Heja. Gimmicken är hela filmen och när man ser samma sak för fjärde gången utan att något nytt egentligen tillförs så vill man bara slå något hårt i huvudet. Korkad film med mer Forest Whitaker än någon människa borde behöva uppleva i en sittning. Positivt: Idén, om man ska vara snäll. Negativt: Det vore trevligt med någon slags realism. Men icke. [Betyg: 0]
Walk Hard: The Dewey Cox Story (2007): Komedi om musikalisk talangs uppgång, fall och comeback. Parodierar biografier i allmänhet och musikditon i synnerhet. Mycket är ganska fånigt, men det är oftast roligt och träffsäkert. Filmen vinner på att ta sig själv på allvar i stället för att tramsa till det och försöka få billiga skratt. Positivt: Helt underbar musik filmen igenom. Negativt: Precis som allting annat Judd Apatow (manus) är inblandad i, så är filmen längre än vad idéerna håller för. [Betyg: 3]
Cloverfield (2008): Överraskande snygg lågbudgetversion av katastroffilm och vad som händer när ett monster börjar riva New York. Tyvärr är filmen nästan enbart en gimmick med handhållen kamera som bara gör filmen jobbig att se och dessutom bryter illusionen av att vara på riktigt när kameramannen genomgående handlar på ett allt annat än realistiskt sätt. Ointressanta/korkade rollfigurer gör inte filmen någon tjänst. Positivt: Specialeffekterna (de få minuter som filmen har av dem). Negativt: Mycket snack och lite verkstad, om man säger så. [Betyg: 0]
The Savages (2007): Dramakomedi om två stycken syskon som måste handskas med situationen som uppstår när deras far måste in på ålderdomshem. Påminner en del om You Can Count On Me, fast lite mindre fokuserad (eller vad man ska kalla det). Bra skildring av hur man hanterar livets slutskede med suveränt skådespeleri av Laura Linney och Philip Seymour Hoffman (bästa prestationen jag sett honom göra). Några kul detaljer i narrativet är kanske för smarta för sitt eget bästa, men jag tyckte att filmen var bra ändå, om än inte fantastisk. Positivt: Välgjord och extremt välspelad balansgång mellan drama och komedi. Negativt: Eventuellt var det avsiktligt, men att ha med en ”magical negro” kändes riktigt onödigt. [Betyg: 4]
Horton Hears a Who! (2008): Animerad film baserad på en av Dr. Seuss älskade böcker (mest för alla amerikaner, förstås). En elefant upptäcker att det finns en hel värld av små varelser på ett dammkorn, men djuren omkring honom har svårt att acceptera detta. Borgmästaren på dammkornet har liknande problem att förklara att det finns en annan värld ”där ute”. Jag gillar filmens utseende, och det finns en och annan lustifikation som funkar, men i slutändan är det en femton minuter lång film som dragits ut med ytterligare en timme. Rösterna känns heller aldrig som annat än just Jim Carrey och Steve Carrell som gör ”sin grej”, vilket i alla fall inte är mitt drömscenario. Positivt: Snyggt gjord. Negativt: Blir väldigt snabbt tjatig och konflikten känns minst sagt krystad. [Betyg: 1]
