En massa film ...

Usch, jag har sett alldeles för många filmer och väntat alldeles för länge med att skriva recensioner ... låga betyg blev det till råga på allt.

Sahara (2005): Äventyrsfilm om sökandet efter ett krigsskepp från amerikanska inbördeskriget. Filmen börjar bra (varför kan inte filmer fortsätta i samma stil?), men snart handlar den bara om jakten på miljöbovar i stället. Bedövande tråkigt och rörig handling. [Betyg: 0]

Zathura: A Space Adventure (2005): Uppföljare (typ) till Jumanji, fast den här gången utspelar sig filmen i rymden och barnen som spelar det magiska spelet är apjobbiga. Det finns viss potential, men det blir alltför enformigt och fantasilöst. Dessutom fick jag lite obehagliga gubbsjukevibbar när regissören låter femtonåriga Kristen Stewart springa omkring i en extremt tajt tröja och boxershorts hela filmen, utan att för den skull ha någonting med handlingen att göra. [Betyg: 0]

Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby (2006): ”Komedi” med Will Ferrell som helpuckad men framgångsrik Nascar-förare. Det gäller att man uppskattar den speciella sorts improvisationskomedi (där replikerna inte har något med handlingen att göra, utan bara ska vara så absurda som möjligt) eftersom filmen är två timmar lång. Trist. [Betyg: 0]

The Last King of Scotland (2006): Drama om en skotsk läkare som hamnar mitt i händelsernas centrum när Idi Amin tar över i Uganda. Forest Whitaker är bra som Amin, men han är bara en birollsfigur i skuggan av den mer intressanta (sarkasm) påhittade skotske läkarens öde. Det blir ännu svårare att bry sig när denne dessutom är helt osympatisk. [Betyg: 1]

The Night Listener (2006): Drama om en radiopratare som får telefonkontakt med en fjortonårig pojke som skrivit en bok om sin hemska uppväxt. Efter ett tag börjar dock radiomannen, Robin Williams, att fundera om pojken verkligen existerar. Det är hela handlingen, och det är precis lika meningslöst som det låter. Det blir inte bättre av att Williams är helt fel i rollen. [Betyg: 0]

Where the Truth Lies (2005): Drama-thriller i noir-anda om en ung reporter som försöker skriva en bok om två före detta underhållare med ett mörkt förflutet. Filmen börjar bra (igen) och Kevin Bacon och Colin Firth är riktigt bra, men efter ett tag börjar handlingen tappa fokus. Filmen är helt enkelt inte lika klyftig som den tror att den är. [Betyg: 2]

For Your Consideration (2006): Komedi om en filminspelning av en ganska kass film där det plötsligt börjar ryktas om Oscar-nomineringar för de inblandade. Christopher Guest lyckas bättre när han gör fejk-dokumentärer, för här är manuset minst sagt tunt och osammanhängande. Det är också omöjligt att göra en vettig film när han försöker ge ungefär lika mycket speltid åt ett tjugotal personer. Några kul scener, men överlag en besvikelse. Knappt godkänt. [Betyg: 2]

The Fog of War: Eleven Lessons from the Life of Robert S. McNamara (2003): Dokumentär om McNamara som bland annat var USA:s försvarsminister under Vietnam-kriget. Ganska fascinerande, men det kändes som att man kunde ha behövt lite mer förkunskaper i ämnet. [Betyg: 3]

The Devil Wears Prada (2006): Drama/komedi som misslyckas totalt med båda. I stället är det en två timmar lång orige i förutsägbarheter och klyschor. Huvudpersonen är dessutom så puckad att man inte direkt kan sitta och ”heja” på henne. [Betyg: 0]

Flushed Away (2006): Animerad film om en bortskämd råtta som hamnar i Londons kloaker och blir inblandad i diverse äventyr. Filmen är inte ha ha-rolig eller fantastiskt gjord, men det är ändå helt okej. Den lyfter också tack vare ett ovanligt inspirerat jobb från röstskådisarna, främst Ian McKellen som är suverän. [Betyg: 3]

Q (1982): Lågbudgetfilm om ett flygande monster som härjar i New York. Idén är faktiskt inte fullt så korkad som det låter, men budgeten tillåter inga vidare effekter. Man har även lyckats röra till manuset så att det känns som tre olika filmer i en – utan att någon av dem är bra. Att huvudrollen spelas av en otroligt dålig skådis gör inte saken bättre. [Betyg: 0]

Crank (2006): En lönnmördare vaknar upp och upptäcker att han injicerats med ett dödligt gift. Enda botemedlet är att hålla uppe adrenalinnivån, vilket leder till en vild jakt på mördaren. Filmens handling är bara en ursäkt för att få ösa på med så mycket action som möjligt, men resultatet är inget vidare. Det är ingen ”verklig” film, så allt är tämligen överdrivet, men det är ingenting som jag direkt lockas av. Det är roligare att spela Grand Theft Auto (som filmskaparna tydligt snott hela idén från) än att se en filmversion av det. Dock ett stort plus till Jason Statham som faktiskt själv hänger från en helikopter högt upp i luften. [Betyg: 0]

Vill man vara fin ...

Gör ett försök att skriva lite igen efter två veckors ihärdigt hostande, följt av en penicillinkur som gav mig utslag på halva kroppen och för tillfället smärtor kring revbenen. Jag börjar bli orolig att det rör sig om en fraktur eller något, för det gör ont något så in i helvete (tack och lov har hostan nästan helt försvunnit, men råkar man hosta till ökar smärtan från hemsk till ohyggligt överjävlig). Nåja, man får väl se hur det utvecklar sig - det kanske har gått över i morgon (jo, säkert) ...

I stället för att bara klaga om mig själv tänkte jag klaga på några filmer jag sett sen senast också.


Kung Fu Hustle (2004): Karatekomedi om ett par gamla kung fu-mästare (eller nåt) som tar sig an ett ondskefullt kriminellt gäng. Det är som tecknad film på riktigt och inte på något sätt realistiskt, men jag har svårt för blandningen av komedi och folk som blir nermejade med yxor. Den groteska överanvändningen av usla datoreffekter hjälper inte heller. [Betyg: 0]

Batman: Mask of the Phantasm (1993): Tecknad film var tänkt för video men som visades på en del biografer ändå. Batman blir oskyldigt anklagad för att vara mördare när en konkurrerande "rättskipare" dyker upp i staden. Handlingen är väl sådär och det märks att budgeten var tämligen begränsad, men Mark Hamill är riktigt bra som rösten till Jokern. [Betyg: 1]

The Prestige (2006): Två trollkarlar i 1800-talets London blir bittra fiender och gör allt för att sabotera för varandra och stjäla trick. Jag gillar idén och Hugh Jackman är riktigt bra, men tempot känns ofta på tok för långsamt och de får aldrig någon riktig fason på handlingen med en hel del logiska luckor som stör. Dessutom är Christian Bale ganska så kass. Halva budgeten måste ha gått åt till lösskägg. [Betyg: 1]

Red Eye (2005): Wes Cravens thriller om en kvinna som under en flygtur får problem med en synnerligen otrevlig herre. Återigen en film som börjar hyfsat, men efter ett tag finns inte en vettig tanke kvar i den. En korkad film som åtminstone inte var så lång. [Betyg: 1]

Serenity (2005): Filmversion (och ett slags avslutning) av en kortlivad sci fi-serie om ett gäng smugglare i rymden. Det funkar väl att se den även om man inte sett serien, men det är ändå svårt att riktigt bry sig om rollfigurerna. Chiwetel Ejiofor är dock lysande som iskall mördare. Överlag ett habilt hantverk (med svagt slut) som får knappt godkänt. [Betyg: 2]

The Departed (2006): Scorseses version av Hongkong-filmen Infernal Affairs. Här har Boston-polisen lyckats få in en mullvad i Jack Nicholsons gangsterorganisation, medan skurkarna har infiltrerat polisen. Vem ska lyckas avslöja den andre först? Det finns massor med bra skådisar och jag gillade idén i originalet (även om det brast i utförandet), men ändå tänder filmen aldrig till. Originalet var 90 minuter och det kändes ändå som att man hade svårt att fylla tiden med något vettigt, The Departed är en timme längre utan att tillföra någonting till handlingen. Det blir mycket vattentrampande. De ändringar som gjorts i manuset är alla sämre än i IA, särskilt slutet som i mitt tycke blir väldigt svagt. Klippningen är dessutom riktigt dålig. Rejält överskattad. [Betyg: 1]


The Queen (2006): Drama/komedi/biografi om drottning Elizabeth II och hur hon handskas med Dianas död och folkets och Tony Blairs förväntningar om hur hon bör bete sig. Helen Mirren är ruggigt bra och ibland glömmer man nästan av att det inte är den riktiga drottningen man tittar på. Jag har dock lite svårt att se poängen med filmen som puttrar på lite småtrevligt utan att riktigt veta vad den vill. Jag hade svårt att få ihop de allvarligare delarna med, exempelvis, de nästintill parodiska scenerna med prins Charles. Ojämnt, men värd att se för Mirren och James Cromwell som hennes buttre make Philip. [Betyg: 2]

Good Night, and Good Luck (2005): George Clooneys drama om tv-mannen Edward R. Murrows duster med senator McCarthy och dennes kommunistjakt under 50-talet. Tanken är väl god, men filmen saknar helt spänning eftersom de goda är så där äckligt trevliga hela tiden. Det är aldrig nån fråga om hur det kommer att sluta. En stor del av filmen består också av riktiga filmklipp från tiden, vilket i och för sig är intressant, men samtidigt ett ganska slött sätt att dryga ut speltiden på. [Betyg: 1]

Narc (2002): Drama/thriller om en narkotikapolis som efter ett misslyckat ingripande tvingas att jobba med ett polismord för att få sin efterlängtade skrivbordsplats. Till sin hjälp tar han den mördade polisens partner. Första halvan är långsam på ett bra sätt eftersom man får lära känna huvudpersonerna - den avslutande delen består dock mest av blod, våld och mer blod innan det mycket otillfredställande slutet. [Betyg: 2]

Smokin' Aces (2006): Joe Carnahan (som även gjorde Narc) ger sig tio år för sent på ett försök att göra en häftig Guy Ritchie/Tarantino-film om gangstrar, poliser och lönnmördare. FBI-informatören Buddy Israel får ett pris på sitt huvud (hjärta egentligen), vilket drar till sig en mängd skumma typer till hotellet där han befinner sig. Handlingen är närmast obefintlig, ändå går större delen av filmen åt till att introducera folk som man knappt vet vilka de är eller vad de gör. Inte för att det har nån betydelse - det blir väl ändå en häftig pang pang-orgie i filmen? Tja, kanske fem minuter med totalt oinspirerad action innan Andy Garcia avslutar filmen med att förklara vad som egentligen hänt. Garanterat en av årets sämsta filmer. [Betyg: 0]

Dungeons & Dragons (2000): Billig fantasy-film om drakar, alver, dvärgar, magiker osv ... Kasst manus, usla skådespelare, värdelösa effekter och smink som oftast utgörs av att någon målats blå/grön/röd i ansiktet. Man vet att filmskaparna inte bryr sig när dvärgarna är lika långa som alla andra och filmens "elaking" har blått läppstift. [Betyg: 0]