Tretton små filmer ...

Här kommer en hel hög med filmomdömen som jag bara har lagt på hög ...

Strandvaskaren (2004): Svensk rysare som bara är rysligt dålig. Handlingen är något dravel om ett spöke som eventuellt hörjar på en internatskola, vilket ger upphov till en film som använder varenda klyscha som finns inom genren - oavsett om det passar in i eller inte. Uselt hantverk och skådespeleri. Undvik. [Betyg: 0]

Jason Goes to Hell: The Final Friday (1993): Nionde filmen i slasher-serien försöker något nytt (!!!) genom att låta Jasons själ (eller vad det nu är) vandra mellan olika personer som får mörda åt honom. Trist och billigt gjort, så där har man inte lyckats med att förnya serien. I mitt tycke sämst av de elva (suck) filmer Jason varit med i. [Betyg: 0]

Deja Vu (2006): Denzel Washington spelar federal agent som utreder ett bombdåd med många dödsoffer. Till sin hjälp får han en maskin som kan se vad som hände för drygt fyra dagar sedan - men bara det tidsintervallet, varken mer eller mindre. Början är bra, och filmen (påkostad och välgjord) är egentligen mer drama än sci fi-action, åtminstone innan den korkade upplösningen. Tidsresor går aldrig att få ihop på film. Värt att notera: filmen har över huvud taget inget med deja vu att göra. [Betyg: 1]

Electra Glide in Blue (1973): Lågmält drama om en motorcyckelpolis i Arizona som får vara med och utreda ett misstänkt dödsfall. Robert Blake är bra som den timide hjälten, och filmen puttrar på helt okej innan den flummar till det rejält i andra halvan. Synd. [Betyg: 2]

Phantasm (1979): Kult... eh ...skräckis? om två irriterande bröder som misstänker att allt inte står rätt till med traktens begravningsentrepenör. Mördande zombiedvärgar, glassbilsförare, livsfarliga silverklot och gitarrspel är bara några av ingredienserna i denna (medvetet?) obegripliga soppa. [Betyg: 0]

The Changeling (1980): Änkemannen George C Scott flyttar in i ett hus som visar sig ha bekymmer med spöken. Historien är behagligt ruggig på ett ganska stillsamt sätt (påminner om The Others), och det är roligt att se en huvudperson som inte bara vill fly (det är ju ändå Patton de har att göra med!) utan gå till botten med vad som pågår. [Betyg: 3]

The Hitcher (2007): Filmen inleds med att en datoranimerad hare blir överkörd, liksom för att visa att det här minsann inte bara är en mesig karbonkopia av det överlägsna originalet från 1986. Man har gjort vissa ändringar, men i stort sett är det samma scener igen - fast sämre och helt utan någon känsla för stil. Huvudpersonerna är sådana där helt anonyma MTV-snyggingar som tydligen måste vara med i alla rysare nu för tiden. De utmärker sig dessutom genom att ta fel beslut vid alla tillfällen filmen genom. Sämsta sortens nyinspelning. [Betyg: 0]

Caché (2005): Franskt drama om hur en familj börjar falla samman när de börjar få anonyma videoinspelningar av sitt hem, konstiga samtal och skrämmande teckningar. Filmen är uppbyggd så att man som tittare aldrig kan vara säker på om det man ser är en videofilmning eller en del av historien man tittar på. Det är en ganska obehaglig stämning som byggs upp med enkla medel, men det faller på att det blir för mycket av en experimentfilm med alltför många obesvarade frågor. [Betyg: 2]

Der Untergang (2004): Tysk film om Hitlers sista dagar i sin bunker i Berlin, även om Hitler själv inte är med i särskilt mycket av den alltför långa speltiden. Ett problem var att jag aldrig fick något riktigt grepp om vilka olika personer var och vad de gjorde där. Det kändes som att de var med bara för att de var där på riktigt och inte för att tillföra handlingen något. Filmen verkar inte ge någon ny info, utan sätter mest bilder till sådant som står i historieböckerna på ett ganska oinspirerat sätt. Den är inte direkt dålig, men knappast särskilt upphetsande heller. [Betyg: 2]

The Final Cut (2004): Robin Williams spelar en "klippare" som klipper ihop personers minnen från ett helt liv (via inplanterade mikrochip) till en sorts greatest hits-samling till deras begravning. Idén är samtidigt ganska intressant och väl absurd (varför skulle någon medvetet vilja låta sina barn "spela in" allt som händer?), och man lyckas aldrig få någon ordning på historien där inte så mycket händer. Eftersom det här är en "allvarlig lågbudgetfilm" kör Williams med sitt allvarliga agerande, d.v.s. han sjunker ihop och har en min som ser ut som att han är på gränsen till att börja skratta eller gråta - det funkar inget vidare. [Betyg: 1]

Hostel (2005): Två amerikaner och en isländare tågluffar i Europa och råkar ut för skumma nöjestorterare i Slovakien. Mer invecklad är inte handlingen och man har problem med att fylla ut speltiden, första halvan består därför mest av att visa upp våra osympatiska "hjältar" och alla europeiska tjejer som tydligen alltid vill visa brösten så ofta som möjligt (se även (eller helst inte) Eurotrip). Jag var rädd att filmen bara skulle vara tortyrporr i samma stil som Saw 3, men den känns förvånansvärt återhållsam ändå, även om det är en del blod. Regissören lyckas skapa en del obehagsstämning, men filmen dras ner av all homofobi, euro-rasism/okunskap (Tjejerna är villiga i Slovakien eftersom nästan alla män dog i kriget? Vilket krig? Undrar om han nog inte tänker mer på Balkan.) och en totalt hopplöst korkad avslutning. [Betyg:1]

In Her Shoes (2005): Romantiskt dramakomedi om två väldigt olika systrar och deras familj i allmänhet och mormor i synnerhet. En ganska banal historia hjälps av bra skådespeleri - Toni Collette är lysande - och regi. Filmen blir bättre ju längre den håller på, så det är synd att betyget dras ner av en för lång första halva. Men ändå, överraskande sevärd. [Betyg: 3]

An Inconvenient Truth (2006): Oscar-belönad dokumentär som visar Al Gores föreläsning om att vi måste ta bättre hand om miljön. Gäääääääääääääääsp. 100 minuter stentrist föreläsning från Gore som visar upp diagram in absurdum för att bevisa att jorden mår dåligt av vår livsstil. Detta "lättas upp" av inslag där Gore filmas i motljus och berättar om vilken underbar människa han är. Inte nog med att det inte ens känns som en riktig film, Gores "bevis" känns dessutom mer än lovligt haltande (Antal frostdagar och exotiska djurarter i samma diagram?). Jag blev så irriterad på filmen att jag ville smälta lite polaris på pin kiv. [Betyg: 0]

Anatomy of a shitty movie ...

VARNING: Nedan följer en ganska utförlig recension av underhållningsfilmen Night at the Museum. Den som har tänkt att avnjuta denna smällkaramell av humoristiskt episka proportioner bör därför avhålla sig från att läsa och därmed förstöra nöjet.


Night at the Museum (2006): Slarvern (eller vad han nu är, filmen bryr sig inte om sånt som att ge rollfigurerna någon sorts bakgrundshistoria ... förutom att han inte har något jobb och måste flytta till Queens) Ben Stiller måste skaffa ett jobb för att inte göra sin son besviken. Stiller är nämligen skild och ungen bor med mamma och nya pojkvännen (som är en framgångsrik börsmäklare och med i en halv scen). Greppet med en pappa som måste bevisa för sin son (ska lägga av med hockey för att bli börsmäklare) att han inte är värdelös är minst sagt slitet, och redan här inser man att man är illa ute.

Stiller går till arbetsförmedlingen där han blir anvisad ett jobb som nattvakt på ett museum. Handläggaren spelas för övrigt av Stillers egen mamma, en av alltför många cameor som förlänger filmen mer än nödvändigt. Museumchefen spelas av Ricky Gervais - som är med i nästan en och en halv minut och ser ut att skämmas hela tiden - eftersom filmen ju behöver så många "heta" namn som möjligt. Carla Gucino är också med som receptionist (eller nåt) och jag hinner tänka: "Jaha, där är Stillers nya tjej." Men eftersom hon inte är med i fler scener än att hon hinner berätta att hon ägnat fyra år åt att skriva en avhandling om nån indiantjej som hjälpte några upptäckresande att hitta rätt, så blir det ingen romans.

De tre gamla (bokstavligen) nattvakterna som ska ersättas av Stiller spelas av Dick Van Dyke, Mickey Rooney ("Lever han?" hann jag tänka) och Bill Cobbs, vilka lite motvilligt låter Stiller ta över. Sedan börjar Jumanji. Okej, egentligen inte, men det är vad det är i alla fall, till och med Robin Williams är med. Effekterna är snyggare, men det är fortfarande en massa djur, vaxdockor och skit på museumet som får liv på natten - med hysteriskt roliga följder ... eller inte. Det visar sig att det är en mumies/faraos guld-nånting som ger saker liv (och hjälper manusförfattare att skriva sig ur knepiga situationer) när mörkret faller.

Här ska man inte fundera över vilka regler som gäller för detta. Men det gör jag ändå. Hur stor räckvidd har den här prylen? Hände samma sak på inrättningen där mumien var tidigare (där han också lärde sig engelska)? Varför pratar en romersk liten plastfigur engelska, men inte kineserna i montern bredvid - är filmen rasistisk mot asiater (ja, åtminstone fördomsfull)? Vem städar upp allt som förstörs när museumborna röjer runt? Hur kan en vaxdocka av indianskan som Gucino skrev om veta en massa saker om "sin förebild" som inga forskare verkar känna till?

Nåja, det visar sig att de gamla nattvakterna bara vill råna museumet och sätta dit Stiller, men Stiller lyckas få alla utställningsobjekt att bli vänner och hjälpa honom att sätta dit skurkarna. Trots att de senare har och kan "stänga av" den mystiska prylen bryr de (eller snarare manusförfattarna) sig aldrig om att göra detta och på så sätt komma undan (fast Stiller anmäler dem aldrig, utan som straff får de städa i museumet i stället ... suck). Slutet blir en lång jakt där hästdilligenser, mammutar, vikingar och dinosaurieskelett härjar loss utomhus, fast de enda som ser dem är Eddie Murphys brorsa (hej, cameo!) och Gucino.

Hur som helst, museiföremålens eskapader på stan lämnar spår som blir jättebra reklam för museumet, vilket gör Stiller till en riktig hjälte. Hurra! Filmen avslutas med att alla partar loss inne på museumet. Hurra!!! Jag tyckte att två saker i hela filmen var kul, den ena var två apor som applåderar ... så illa var det. [Betyg: 0]